Hogansbiceps

Skulle här kunna skriva en massa skit om facebook. Tänker inte göra det och kliva in i mänsklighetens största misstag. Att vara rädda för det man inte känner igen eller förstår.

Jag har på senare tid fått en massa förfrågningar från folk där de allesammans undrar ifall jag har (en?) facebook. Mitt svar har hittills varit; "nej, jag gillar inte lunarstorm". Dels för att jag tror att det är samma sak. Dels för att jag nästintill förolämpar den frågandes familj och dels för att det är så kul att retas. Men jag ska sluta med det nu.
   Ni ska få ha er facebook utan att jag trackar er. Och jag ska inte kalla den för lunarstorm mer. Folk verkar ju ha sån glädje av den. "Man kan träffa gamla kompisar", "Det är kul att surfa runt och kolla på andras bilder". Vill man träffa gamla kompisar? Ja, det vill man nog. Alla är inte så bittra som mig. Men samtidigt, blir inte kompisar "gamla" för att man helt enkelt slutar umgås? Och slutar man inte umgås eller höras för att man helt enkelt inte har plats för den personen i sitt liv? Låter kanske oxå lite kallt och bittert. Men fundera på det. Jag tror det ligger lite i det ändå. Jag vill iaf hellre leva i nuet, med mina nuvarande vänner o9ch nuvarande liv istället för att längta efter det som varit.
   Sen kan man ju kolla på bilder från folk som man både känner och inte känner. Det är ju kul. Där håller jag med till ganske stor del men kan inte låta bli att känna mig lite som en smygare. Nån slusk som smyger i buskarna och drar i snorren när han ser en snygg tjej. Tänk vad facebook erbjuder!

    Men nu hamnade jag där ändå. Jag skrev kritik helt utan nån som helst grund om facebook. Fast lite grund har jag ju. Jag vet ju att det jag skriver kan hända och att det händer. 
   Så nästa gång nån frågar om jag har facebook ska jag svara; "Nej, jag gillar inte att bli onanerad åt". 

Ha det gott!

/Kristian