Hogansbiceps

Jag är inte orolig för något. Ska man vara det? Om man går runt och oroar sig för saker som inte hänt så kan man ju aldrig glädjas fullt ut åt det som händer. Alltså är jag inte orolig för att vi ska få ett handikappat barn, eller någon form av obotlig sjukdom. Eller döfött. Jag vill det inte, absolut inte, men jag går inte runt och är orolig för det. Många är oroliga för att de ska få barn med downs syndrom. För mig skulle det snarare vara en ironisk vink av ödet som jag inte kan göra så mycket mera åt. Och vem skulle vara mer lämpad som far åt ett sådant barn än Ingmans "litehalvtfadderstorebror". Så den biten är klar. Hjärtfel eller andra saker då? Ja, det vore inte kul. Men bara att göra det bästa av situationen. Man själv skulle om inte annat bli en starkare person. Så nej, jag oroar mig inte.

/Dr Snuggles