Hogansbiceps

Ja, så var den då avklarad. Festen som jag med oro väntat på och full av funderingar nedvärderat mig själv som värdparsman(?). I vilket fall så gick det.........(trummvirvel)..........Bra! Inga större problem men vädergudarna var väl på sätt och vis med mig. För lagom tills vi skulle börja gasta om lekar så kom ett skyfall som helt enkelt inte slutade. Så alla lekar och uteaktiviteter spolierades och spolades bort. Men jag tror att det var ganska bra. Nu fick folk tillfälle att diskutera och ha en trevlig stund med varandra utan att behöva springa ut i tid och otid för att hoppa säck.
   Min egen sociala förmåga då? Jo den brukar ju sträcka sig till "hej" och inte så mycket mer. Är lätt folkskygg men det gick väldigt bra i helgen. Mycket trevliga människor fast av helt olika åsikter. En av de roligaste händelserna var följande:

 Jag sitter och äter och en kvinna börjar prata med mig.
- Hej, säger kvinnan med ett stort om än påklistrat leende.
- Hej, svarar jag.
- Så vem är du då? frågar den leende.
- Jag heter Kristian, är Kattis systerdotters kille, svarar jag.
- Jaha, du är liksom ingift i släkten då. Hur länge har ni vart gifta? frågar hon med samma leende.
- Vi är inte gifta, vi är tillsammans bara, svarar jag.
(Leendet börjar minska här på kvinnan...)
- Ok, var bor ni då? frågar hon med en liten droppe tvivel i rösten.
- Vi bor inte tillsammans heller, svarar jag. - Maria bor i Uppsala och jag i Falun, vi träffas bara på helger och när vi är lediga, berättar jag.
(Leendet borta. Kvar finns bara ett tunt vitt streck av  två igenpressade läppar)
- Jaha, nu ska jag gå!
Sen försvinner hon iväg, talar inte eller ens tittar åt mig nåt mer på hela dagen. Hon hade heller inte talat med Maria. Skulle tro att hon förkastade henne som en sköka. Stackars trångsynta kvinna...
Resten av festen flyter på bra med många intressanta (diakon) diskussioner och några inte lika intressanta (Kommer inte ihåg nåt exempel, så ointressanta var de...).

Vid halv 9 på kvällen vände vi åter mot Källby och en skön säng. På vägen hem har vi en fin sångstund med många spridda skurar. I slutet får jag och min övertrötta flickvän fnatt och skrattar åt allt. Flickan ska försöka berätta för mig vilket hennes favvo program på TV är men allt jag hör är "Lissi på vajern". Detta får Maria att gå i gasen och börja utveckla synonymer på Linus på Linjen och skratten haglar hela vägen fram tll Källby.
Några ex: Maud på tråd, Kaj på vajern, Jack på streck, Elin på ledningen. Som ni fattar är det inte så kul men om man är övertrött, har haft barnaskrik och sorl runt sig hela dagen och dessutom inte sovit på ett tag så kan allt bli roligt!

   Allt för denna gång!!!